Youtube-videoDyer’s Burgers har funnits i Memphis sedan 1912, och fettet som de steker burgarna i har kokat precis lika länge. Det mer än 100 år gamla fettet filtreras varje dag, och sedan konfiteras köttpuckarna i en låg kastrull med Dyers unika tillagningsmetod. Efter tips från burgarkännare som Alvin Cailan från AMBOY och George Motz från Hamburger America så reste vi till Memphis enbart för Dyer’s skull, där vi möttes av en härlig diner med en enkel meny. Burgarna bestod av kött, lök, pickles och senap, och vi beställde en dubbelburgare med extra bacon för 14 USD (130 kronor). Läsk och pommes frites ingick i priset, och vi uppgraderade till lökringar för ytterligare 3 USD (30 kronor) i en av våra menyer.
Vi hade nog förväntat oss mer fettdrypande burgare, men de såg ändå ganska normala ut. Köttet men var förvånansvärt mört och saftigt, även om det inte hade någon crust värd att nämna. Vi uppskattade smaken och krispigheten från löken och picklesen, men i kombination med den gula senapen blev helheten lite väl syrlig. Vi lyckades dock runda av smakerna något med majonnäsen som serverades vid sidan av, även om de hade passat bättre direkt i burgaren. Baconet var väldigt krispigt, och ett väldigt bra tillskott. Brödet var däremot helt orostat, och mot slutet av måltiden blev det tyvärr ganska smuligt. De medföljande pommes fritesen var lite mjuka och tråkiga, men lökringarna var krispiga, smakrika och en självklar uppgradering. Vi beställde även deras Chicken Tenders för 12 USD (110 kronor), som var saftiga med en väldigt smakrik honey mustard. Precis som vi förväntat oss av en amerikansk diner så fylldes även läsken på frikostigt utan kostnad.
Dyer’s är ett äkta original, och även om själva burgarna inte når de högsta höjderna så bjuder de på en rejäl dos av amerikansk burgarhistoria som är väl värd att upplevas.
In English
Dyer’s Burgers opened in Memphis back in 1912, and the fat they fry the burgers in has been cooking for just as long. The more than 100-year-old fat is filtered every day, and then the beef patties are confit-cooked in a low saucepan using Dyer’s unique method. After receiving tips from burger connoisseurs such as Alvin Cailan from AMBOY and George Motz from Hamburger America, we travelled to Memphis solely for Dyer’s, where we were greeted by a delightful diner with a simple menu. Their burgers consisted of a beef patty, onions, pickles and mustard, and we ordered a double burger with extra bacon for 14 USD. A soft drink and french fries was included in the price, and we upgraded one of our menus with onion rings for an additional 3 USD.
We had perhaps expected our burgers to be dripping with fat, but they looked pretty normal. The patties were surprisingly tender and juicy, even though they didn’t have any crust worth mentioning. We appreciated the flavour and crunchiness of the onions and pickles, but combined with the yellow mustard, everything became a bit too acidic. However, we managed to round out the flavours a bit with the mayo that came on the side, even though it would have been better directly in the burger. The bacon was very crispy and a very good addition. The bun, on the other hand, was completely untoasted, and became quite crumbly towards the end of the meal. The accompanying french fries were a bit bland, but the onion rings were crispy, flavourful and a definite upgrade. We also ordered their Chicken Tenders for 12 USD; juicy with a very flavourful honey mustard. Just as we expected from an American diner, the soft drinks were generously refilled at no extra cost.
Dyer’s is a true original, and even though the burgers didn’t reach the highest heights, they offer a generous dose of American burger history that is well worth experiencing.
Stockholm
Melbourne
