Uppdateringar
Äldre recension(er)Det har hunnit gå sex år sedan vår första recension av Oljebaren. På den tiden ansåg vi att kvartersbistron vid S:t Eriksplan serverade en av Stockholms bästa burgare, och deras tjocka handskurna trippelfriterade pommes frites var en riktig höjdpunkt. När det nu var dags för en uppdatering så anlände vi alltså med positiva minnen och höga förväntningar.
Lokalen såg ut som vi mindes den, med mysig atmosfär och tydlig inspiration från Italien. Signaturburgaren skulle innehålla bacon, karamelliserad lök och gruyèreost serverades med pommes frites, aioli och deras egen ketchup. Priset på 200 kronor är visserligen normalt för en restaurangburgare, men det höga priset ställer ju i sin tur högre krav. Därför reagerade vi direkt på att brödet hade plattats till så pass mycket att det såg ut som att vi fått två bottenbröd. Den tunt skivade rödlöken skvallrade dessutom om att menyns beskrivning inte stämde helt. Gruyèreosten stod för det mesta av både smaken och doften, så pass mycket att vi knappt ens märkte av baconet. Köttet såg väldigt fint ut med en rödrosa kärna, men smakade anonymt och var lite tuggigt. Det tillplattade brödet smakade helt okej, men var knaprigt och smuligt och alldeles för kompakt. Och pommes fritesen som vi tidigare uppskattat såg ut att vara så kallade steakhouse fries av den typen du kan köpa själv i frysdisken.
Oljebarens burgare är med andra ord inte alls lik den vi åt förra gången, och känns mer som en klassisk restaurangburgare än något som sticker ut. Detta är mer som en tidskapsel från en tid då Sveriges burgarkultur fortfarande befann sig i startgroparna, och det är tydligt att tiden har sprungit ifrån dem.
In English
It’s been six years since our first review of Oljebaren. Back then we felt that the small bistro by S:t Eriksplan served some of the best burgers in Stockholm, and their triple-cooked French fries were a real highlight. So we were filled with anticipation and high expectations now that it was time to update our review.
The restaurant itself looked just the same; nice and cozy with clear Italian influences. Their signature burger was supposed to contain bacon, caramelized bacon and Gruyère cheese, and came with fries, aioli and homemade ketchup. The 200 SEK (22 USD) price-point is normal for a bistro burger, but this of course sets the bar higher and leaves less room for mistakes. So we were surprised to see that the bun had been flattened so much that it looked like our burgers had two bottom buns. And instead of caramelized onions we got thinly sliced red onions. The Gruyère cheese overpowered our sense of smell as well as our tastebuds, and we hardly even noticed that there was any bacon on our burgers. The beef patty itself had a nice and pink centre, but didn’t taste of much and had a somewhat chewy texture. The flat bun tasted alright, but was a bit hard and crumbly. And the French fries that we were looking forward to had been replaced by regular steakhouse fries, similar to those found in the frozen food department in our local grocery store.
So Oljebaren no longer serve the same burger that we enjoyed last time. This was more like a classic restaurant hamburger than something that stood out on its own, and felt like a time capsule from a time when Sweden’s burger culture was on the cusp of evolving into something new.
Stockhom
Norwich
Brecon
